Med sommaren så tror jag bloggen kommer att gå in i lågkonjuktur, det blir nog mer fokus på utevistelse osv. Helgen har vi tillbringat till stor del hos mina föräldrar med mina barns kusiner. Milia har haft lite besvärligt med öroninflammation.
Det senaste halvåret har satt stora krav på mig som förälder, min sambo , utan att gå in på detaljer lider av psykisk ohälsa. Det har varit minst sagt krisartat. Det min sambo inte orkar det måste jag orka och även resten. Dygnet räcker inte till att jag vilar. Vi ska inte tala för alla dygn men många. Tillvaron blir minst sagt besvärlig när man inte hinner fylla på med nya resurser.
Jag har dock inte råd att vara hemma. Ekonomiskt är det inte hållbart att vara hemma , min sambo är redan sjukskriven. Min kropp har dock inte råd att inte vila.
Jag fick en varningssignal i onsdags. Min kropp och min hjärna sa till mig att den skulle sova, jag försökte jobba några timmar men sen åkte jag hem. Var ner med Milia på barnmottagningen och fick pencillin mot hennes öra sen plockade jag upp dom större barnen. Sen stängde min hjärna av , då skulle den sova. Det var skönt ett par timmar. Jag bara gick in med barnen sen la jag mig på soffan och sov. Sedan var det hyffsat bra , var lite halvknepig på torsdagen men. Jobb helgerna är tuffa. Den här helgen har jag dock varit ledig som sagt. Det trixiga är att man vet inte när nästa varningssignal kommer. Det är ju så himla trist när man ska behöva gå hem. Så mycket smidigare om man blir sjuk på ledig tid.
Ändå är jag glad åt mina barn och att vara på jobbet , allting är ju roligt men det blir mycket på nåt vis. Småbarna är ju roliga men dom kräver mycket tid och energi. Det är ju så.
Med dessa kloka ord så gör vi nu kväll. Ny vecka , nya bekymmer.
Kommentarer
Inga kommentarer