Hej och välkommen tillbaka, säger jag till mig själv! Nej det är svårt att ha inspiration till ett inlägg varje dag. Inte så stor ide om man inte har någonting att skriva om just. Så den här bloggen kommer nog gå som aktiebörsen ungefär, upp och ner. Fast jag har två inlägg som ligger vilande. Eller egentligen tre, åtminstone två och ett halvt. Vart inlägg har sin tid kan man säga. På min bestämda tid. Mitt dåliga humör hängde kvar i någon dag.
Men i alla fall. The Mental Hospital var det min sambo som yppade idag, under middagen närmare bestämt. Hon kände så när vi satt och åt. Och jag kände precis lika ...på pricken. Det kan vara så på eftermiddagarna. Varenda unge är missnöjd , varenda unge pratar eller skriker i munnen på varandra. Precis när man hämtar dom så har dom av den allmänna förskolan/skolan blivit ombesörjda med "mellis" . Men så fort dom stiger in genom dörren så är dom hungriga igen. Igen och igen och igen.
Och så känner jag det att nu när värmen och solen är här, så får det vara nog med långbyxor. Varför ska man plåga sig själv på det här viset. Det är fruktansvärt, när det finns shorts att tillgå. Det får bli minusgrader och snöfall igen om det vill. Man kan inte gå i långbyxor i april , vad är det för fel på folk ?
Och den här årstiden, finns ingen årstid jag hatar så mycket som denna. När det börjar töa , bli blött och lerigt. Jag har så mycket grus i bilen att jag kan grusa gården hela nästa vinter om jag vill. En mild vinter i allafall. Och i år så konstaterade min son att idag har det uppkommit ett till slukhål. En meter ifrån det vi hade förra året. Så nu bli de väl två stycken. Om ni funderar vad det är för nånting, så är det mjuk lera på våran gård. Man ser inte att det är ett hål, man märker det när man kliver på vad man tror är vägen, när man drar upp foten så är skon borta. Den har färdats ner till underjorden. Några stövlar idag gick det ödet till mötes nu i eftermiddag. Det var vad jag hann se. Vad mer min son stoppat ner vet jag inte. En katt , en hund , ett får, någon granne. Vem vet. Bortslukat blir det. Denna helvetiska årstid, tar en timme extra att hämta barnen, för du är tvungen att först spola av dom sedan sätta dom i torkskåpet på skolan. Snart kommer den där kissen svansandes , jag bara väntar. Hoppas den kliver ner i slukhålet den lille fan.
På fredag fyller den minsta år. ett år , är ju i princip den enda ålder dom inte alls är medveten om att dom fyller år. Jobbar gör jag, tills eftermiddagen, den dagen alltså. Mitt hjärta gråter. Den lilla stackaren ska sitta här i flera timmar och vänta på att bli uppvaktad av pappa. Hon har ju mamma förstås , men ändå. Men det får bli bra ändå helt enkelt, när jag och dom större kommer så får det bli tårta! Dom är nog inte så medveten när dom blir två år heller kanske vid närmare eftertanke.
Idag har jag jobbat 7-12 . Och trots min ringa ålder så tycker jag det är väldigt behagligt. Det är ett kanonpass. Tänk om man alltid kunde jobba så. Har redan förberett schema ansvarige på min arbetsplats att om min son går ut här på gården med sitt lilla plast durkslagsliknande sil mojäng och hittar massa guld, då, då ska jag nog bara jobba 7-12 pass. Guld är ju värt skitmycket pengar. Shitload of money helt enkelt.
Ja men om vi nu summerar detta. Om du kommer hit till oss denna skit årstid och stannar kvar , övernattar en vecka. Mina barn får ta sitt grepp om dig, dig och din själ, så kommer du att vara färdig för mentalsjukhus sedan. Om det ens tar en vecka. Om dom inte sänker ner dig i slukhålet först. Jag ger mig fan på att stackars Olaf kommer i det där hålet han med. Jag lider med honom. Verkligen.
Kommentarer
Inga kommentarer