På egen risk

Vi är nu i tilfriskningsfasen. Det här tillståndet när man är hungrig men man vet inte riktigt vad ska man ska stoppa i sig. Den ena sekunden är barnen hungriga , nästa sekund har dom ont i magen

. Tillfriskningsfasen är den värsta fas du kan befinna dig i med barn. Dom börjar piggna till , har absolut noll sjukdomsinsikt. Pappa nu är jag frisk , säger något barn. Jag häller i mig 3 liter blåbärssoppa, det blir nog bra ingen fara. " nemen oj då lilla vän fick du ont i magen och kräktes, hmm vad konstigt. Minns du lilla vän vad jag sa imorse? jasså du minns inte det, fast jag räknade till att jag sa den frasen 56 gånger. Den här frasen- ta det försiktigt , drick lite i taget. Någon som minns den? ingen, nehe okej. Dom börjar få upp samma hastighet som vid ett friskt tillstånd. Problemet är bara att du blir hela skolans lilla ovän, ett svart får om du skickar barnen till skola och dagis för tidigt. Rimligtvis, när vi får hem förkylning eller vad det kan vara antar jag ju att det kommer från nån annan unge.

Och principen med mina barn åtminstone, det är den att dom kan sitta i soffan flera timmar och bokstavligen dö av leda. Dom har skittråkigt. Och det är nämligen mitt fel. Ute kanske solen skiner, en liten kissekatt går förbi. Dörren kan stå öppen för det är hyffsat behagligt. Eftersom dom inte är kapabel att själv ta tag i deras liv , så ger jag dom den möjligheten. Talar om för dom att nu mina små vänner kan ni gå ut. Solen är här , dörren är öppen. " Vad ska vi göra ute?" säger dom då. "  Gör vad ni vill, bara ni går ut och håller er på gården." " Ne då går vi ut på vägen!" " Va fan säger du ungjävel ...tänker jag, som att det var nåt slags hot från min sida, som att det är nåt jävla straff att gå ut genom dörren. Det är de ju inte, det är ju bara skönt. " Men pappa, det är inge kul utan dig." Ja just ja, det där kontraktet som står på min rygg, som mina barn slavisk följer. Allting i livet måste vara roligt, vi kan inte göra nånting utan att våran far står och håller oss i handen. Då händer det ibland att jag går ut , för att pyssla med nånting eller bara vara ute. Jag gör liksom så för att visa och locka mina barn till utevistelse. En sån dag vi ej bestämt att göra nånting , vi är bara hemma och är. Och det är lika varenda gång. Då går mina barn ut. Efter 10 minuter så ska dom gå in igen. Då har dom tråkigt och är less , oftast dyngsur ........ " pappa, ja blev visst blöt, helblöt. Jag såg när jag gick ut att typ halva gårn är full med vattenpölar å så. Men jag tog varken stövlar eller galonisar på mig, typ som att jag ville bli blöt med flit. "

Så då har mina barn, ja inte just idag men det är såhär det brukar gå till. Då har mina barn inomhus suttit och försökt psyka mitt samvete i flera timmar att dom får sitta i tristess. Jag ger dom möjligheten att med mitt sällskap vara ute. Då plötsligt vill dom sitta inne. Sen när jag är kvar ute då står dom ständigt i dörren och funderar " pappa, när kommer du in ?"

En annan sak när du bor med barn som är strängt förbjudet. Det är att prata i telefon, ungjävlar tål inte att du pratar i en telefonjävel. Har dom varit puts väck i flera timmar , suttit nöjda och spelat spel eller vad dom nu har gjort. Ringer det i en telefon, då får dom nåt hjärnfel. Man får inte prata i telefon, det går inte. Dom kommer ta till vad som helst för medel för att du inte ska kunna höra samtalet. Allra värst är om du säger att du ska ringa ett viktigt samtal, då kommer nån unge hoppa ut genom fönstret bara för att påkalla din uppmärksamhet. Men sen när samtalet är över, då blir det lungt. Alla nekar sedan i sedvanligt förhör. " ne pappa de va inte vi. Vi har inte gjort nåt"

Vi har en rätt kul barnbok. Den är ganska kort med lite text. Men den handlar om en pappa som försöker roa sina barn, försöker att ha sagostund å så. Lillebror förstör dock , men pappa vill inte vara arg på lillebror som är så liten. Så storasyster tar uppdraget att spöa lillebror för husfriden. Men farsan lackar ur tillsist i alla fall när han bjuder på glass, för först hamnar de glass i taket och sedan i huvudet på honom.

Apropå rubriken , så höll mina barn för en stund sen på att prata om mat. Det fick mig att fundera på att tipsa om hur man själv och eventuell restaurang överlever ett besök med barn. Jo det hela är mycket enkelt. Besök inget matställe med dina barn. Berätta inte att såna saker existerar. Ta det när dom blir vuxen. Annars är det ju synd att vi inte har något Ikea. Det är ju förmånliga priser där . Det är nog tack vare att du går ju in dit på egen risk, tack vare barnfamiljer som våran som får härja fritt där inne. Du kan plocka ihop en hyffsad fika eller mattallrik för bra pris. Sedan ska du bara försöka ta dig till den plats du tänkt sitta utan att du krockar med diverse snorungar eller barnvagnar. En hyffsat vettig person sätter sig långt ifrån den där lilla köksavdelning där barnen får vara. Åtminstone om man är nöjd med det man själv har lagt på brickan. Lämna inte din bricka oövervakad , vänder du dig bort kan du ha den oturen att någon bytt ut din mat till någon plastpotatis och korv. Det positiva är väl att det är möjligt att dina barn försvinner i myllret. Är man smart så tar man en sväng runt Ikea innan man går till hittelådan.