I Ur och Skur

Egentligen hade jag tänkt skriva några rader om min morfar , men vi tar det senare. Nu blir han omnämnd här lite grann iallafall.

Han var en sådan man som älskade att berätta historier, vi barnbarn vi lyssnade faschinerat så länge vi orkade. Han var lite så att vad som var sant och inte, det är lite lämnat åt fantasin. Men just då , för oss så hade det hänt iaf. Idag i mitt vuxna liv så tvivlar jag lite grann på den gången han hade 80 graders feber och ändå överlevde.

Eftersom att jag benämner detta som en pappablogg och att vi alla kan relatera till skolan. Den plats som vi alla typ ...våra föräldrar och förfäder har befunnits sig i ur och skur. Ja vi själva har ju också plågats av skolan eller tvärtom.

Det är kanske den största bidragande ångestfaktorn för många av oss föräldrar. Åtminstone i början när barnen är pyttesmå och du ska hinna lämna innan arbetet osv. Hålla tummarna att dom ska hålla sig frisk under hela arbetsdagens gång. Gå i rädsla att dom ska smittas av nånting som du själv kan bli smittad av...........

Det här inlägget är inte faktabaserat eller så på något vis , det är fritt tolkat av mig.

Men om vi ska prata om detta aktuella ämne som skola. Så förutom bårhuset så står väl skolan för den plats som konserverar flest människor. Alla känner vi ju eller har känt eller känner till den här läraren/lärarinnan som alltid har funnits. Som hade dina föräldrar samt dina förfäder i skolan. När du står och befläckar bär och frukter , känner och klämmer i affären på vilken som är färskast. Då uppenbarar sig den där personen, ser likadan ut idag. Du tänker ju exakt så då. Är den där människan konserverad? Vad hade dom för sjukt system förr ? Hur befann dom sig så långt fram i forskningen. Ja menar , det har alltid pratas om att kunna frysa ner människor men att konservera dom till evigt liv? Skolan är ju bevis på att det fungerar.

I skolan så har dom lärt sig min jargong ....fröken ser inte ens bekymrad ut längre när jag frågar vid dagens slut om sonen har fått tillräckligt med stryk , då vi liksom inte hann imorse. Hon frågar inte ens vad jag äter för medicin.

Här ute i vackra Ed så har det ju varit en skola , här där vi bor. Undra just hur det var på den tiden? I våra förråd så finns ju dom gamla utedassen kvar, som synes så satt dom där på en lång rad och uträttade sina behov. Hänger ni med på en tillbakablick?

Strax innan lunch en solig vårdag, så avtackas 73-åriga Elsa Andersson för lång och trogen tjänst i skolans plikt, med en gräddtårta i nyllet. "lycka till på fattighuset Elsa, "hälsar hennes lärar kollegor. Högtidligt vid ytterdörren med hjälp av rektorns fot, sparkas Elsa i röven ut ur skolhistorien för gott. "Kan någon springa ner i källaren och hämta en ny konserverad lärare? "

Hungriga ställer sig barnen på kö i skolmatsalen för att inta lunch. Efter intagen lunch så bär det för dom flesta av ut till utedasset. Vare sig man kom från en välbärgad bonde eller från ett litet torp, så på dass fanns inga klassskillnader. Där satt gemene man och delade med sig av de historier man kunde. En ekorre eller två satt nyfiket och tittade på.

En av de ynglingar som sparde sina behov till senare smög istället in i klassrummet och la ett häftstift på magisterns stol. Viljan att göra ett busstreck tog över vetskapen om den kollektiva bestraffning som skulle följa. Efter lunchrast, med eleverna på plats i sina bänkar. Mätt och belåten, glad i hågen så sätter sig magister på sin stol och punkterar ett blodkärl i sin stora magister röv. Likbleka vet eleverna om vad som väntar. Magister öppnar fönstret och ropar " Nu ska vi slå ett slag för välfärden" Han radar upp flickorna och gossarna framför katedern. Där fick man motvilligt blotta sin lilla stjärt. Flicka som pojke , alla var dom lika inför lagen utan byxor. Magister tog fram pekpinnen och alla barn sjöng i kör så till och med Sverigekartan blundade när dom blev skolpräglade in i historien. Punkt!