Innan vi fördjupar oss så ska jag säga att det här inlägget ska slå ett postiivt slag för hemtjänsten. Och det för att jag själv jobbar inom hemtjänsten. Och nej , hemtjänsten kommer inte från en fabrik i Taiwan.
Har i mitt hem många gånger svurit över möbler och dylikt. Möbler som jag fraktat hem i kartong. Med dessa möbler följer beskrivning , skruvar muttrar osv. Du har nästan byggt ihop ditt projekt när det i slutändan felar i en skruv eller mutter. Kanske.
Min far har berätta för mig, och folk är välkommen att rätta mig om jag har fel. Att på dom flesta fabriker världen runt så finns det bestämmelser över allt som tillverkas. Saker får tillverkas med en viss bestämd felmarginal. Och när saker får det så kan det ibland bli fel. Har en skruv och mutter tillverkats med en säkerhetsmarginal åt olika håll finns det en risk att dom inte passar ihop. Men så får det vara. (så får vi komma ihåg att i det här inlägget så är det mina åsikter, min syn på saken)
När det då handlar om människor , om våra sjukhus , äldreomsorg osv. Oss människor. Då finns det ingen tolerans i samhället för någon felmarginal. Hos människor som jobbar med människor så tolererar vi ingen mänsklig faktor. Har en läkare sagt att jag blir frisk om 2 veckor då ska ja bli frisk om 2 veckor. Har min mamma ett beslut på att hemtjänsten ska stå och koka soppa kl 15.30 då ska dom stå där kl 15.30.
Ett snedsteg , ett feltryck i någons ögon. Ett negativt avtryck i media sett igenom fel ögon. Ett negativt avtryck i en värld utan fel marginal.
Konsekvensen av det för oss som arbetar inom området, det blir exempelvis på den här påhittade fabriken i Taiwan så rullar det ut en leksak eller var det nu är som vi kan kalla för hemtjänsten . Med en lapp olik alla andra. På den lappen som är röd , så står det trasig. I Taiwan. Men där på fabriken är det ingen som är intereserad av att prata om 99.000 saker som faktiskt blev bra på den här fabriken. Det är inget som utmärker sig, den här felande , dåliga saken utmärker sig. Förstår ni ? är det nån som förstår vart jag vill komma.?
Varför blev allt så? Det beror säkert på massa saker . Nåt som är tänkvärt i alla fall från min sida. Det är det att 2005 när jag gick ut gymnasiet , omvårdnadsprogrammet. Då rekommenderade man till dom flesta. Man sa till dom flesta. " Sök jobb inom hemtjänsten. Dom behöver alltid folk" Vem som helst kan få jobb inom hemtjänsten. Det var säkert så. Eller ja så var det.
Och så tänker vi oss in i det. Folk rekommenderar det, samhället godkänner den rekommendationen. Så, unga och friska så ska vi , vem som helst i princip ska ta hand om våra äldre. Vi ska utan livserfarenhet gå hem till någon som har samlat på sig kanske 70 års erfarenhet, haft 30 olika jobb. Kanske mött miljoner människor. Provat på livets olika svårigheter. Vi ska gå hem till dom. Känna empati , få oss en bild vad dom behöver. Ge god omvårdnad. Ha ett medicinskt ansvar. Prata om väder och vind. Finnas som stöd i den ensamhet som så många lever i.
När jag som typ 18-åring eller yngre flyttade hemifrån. Tänkte att jag skulle söka jobb. På den tiden trodde jag att "handtvätt" på ett plagg betydde att man skulle tvätta händerna innan man slog igång tvättmaskinen.........................
Någon som förstår poängen?
Några år senare genom att avvika,, trotsa den här felmarginalen. Så fick jag på ett ställe höra av en man. Tack vare att jag stannade upp och struntade i klockan. Fick jag höra det att "god omvårdnad" det börjar med att lyssna på folk.
Men för den eller dom som inte tolererar en felmarginal för dom spelar det ingen roll. Vi kan inte förändra deras ovilja eller synsätt.
Hemtjänsten som jag talar för , våran baksida det är att lyfta fram den ljusa sidan. Den ljusa sidan som redan är betydligt mycket större.
Vi är vardagshjältar alla vi som jobbar med människor. Vi gör ju trots allt dubbelt jobb. Hemmalivet; med allt det innebär med familjer osv ska vi bära. Sedan ska vi bära alla våra äldres livsöden, vardag och sjukdomar, ensamhet.
Vi gör det ju bra, vi är glada när vi jobbar . Har kul. Dom äldre vill att vi kommer tillbaka.
Hemtjänsten är i glädje och sorg. Även om samhället inte tolererar det så behöver det finnas en felmarginal. Och vad vi som jobbar vet och även dom äldre,är att det negativa som finns är ganska litet i jämförelse med allt det positiva.
Kommentarer
Inga kommentarer