Jag tillhör den kategorin människor som tillåter att det finns saker som egentligen inte har någon logisk förklaring. Att det händer saker ibland som det helt enkelt inte går att finna någon naturlig förklaring på. Det som är kul med djur , det är ju att dom lever också efter det måttot.
Ringer man hem till min mor och far och berättar att man vill prata om spöken , andar och väsen. Då drar dom ner rullgardinen , låser dörren och reser bort. Om jag då inte kommer oinbjuden och knackar på och låtsas som det regnar, sedan sätter mig och pratar om andar och väsen. Då brukar jag få fika i alla fall. Jag ska inte filosofera alltför mycket i andlighetens namn, det kommer bara spåra ur fullständigt tillslut.
På mina farföräldrars sida , närmare bestämt min farmor , så finns där ett släktband mellan henne och en författare som heter Sten Johansson. Han har skrivit en hel bokserie om ett antal människor som levde förr här i ådalen. Från 1900-talets början, kanske ännu längre tillbaka. Böckerna skildrar vad som hände då genom egna erfarenheter från författaren och mycket historier. Något det pratas en del om i boken är vitterfolket. Det finns säkert mycket gamla människor kvar idag som besitter mycket historier om vitterfolket, vittra. Höll man sig väl med vittra så tog dom hand om djuren ute i ladugården. Höll man sig inte väl med dom så kunde det hända att dom tog ett djur från din ägo. Jag tror man skulle akta sig för att kasta ut vatten på vitterfolket eller trampa på någon av deras små stigar. Dom hade ju små stigar där dom gick med sina djur. Finns historier om hästägare som kommit ut till stallet på morgonen och då har någon gjort massor med små flätor i hästens man. Det skulle då ha varit vitterfolket. Jag har tänkt ibland på det där småfolket eftersom där föräldrarna bor så ligger deras hus högst upp längs en grusväg. Ner efter den där vägen så kommer man så småningom ner till älven. Ofta där neröver så har det bott hästfolk, och det har alltid varit populärt ridstråk neröver. Alldeles intill vägen så ligger garaget som tillhör mitt barndoms hem. Så länge jag kan minnas så har alltid hästarna reagerat på nånting varenda gång dom passerar garaget. Och vad hästarna ser, det har man ju ingen aning om. Nånting som vi inte ser , ser dom ju i alla fall. Kanske ligger där en vitterstig, man vet aldrig.
I mina barndoms år så hängde jag med en barndoms kamrat ut nånstans i skogen till ett sommarstuge område vid nån sjö nånstans. Vi var jättesmå , kanske 10 år max så har bara vissa minnesbilder kvar. Vi satt och fikade hos några till min vän bekanta. På frågan om vi fick gå och kika på en närliggande övergiven stuga, var det med skräck i kvinnans ögon när hon berättade att paret som hade bott där hade blivit ihjälskrämda. Jag minns att hon var väldigt allvarlig och mån över att vi inte fick gå dit.
Det här handlar egentligen inte om vitterfolket och så. På den tiden jag träffade min sambo tillika mor till våra tre barn som by the way hälsade att jag kan fortsätta sova otryckt efter inlägget om att vara gravid .......på den tiden köpte jag ett gammalt hus i Kramfors. Med det huset så hade vi kvalat in i programmet Det Okända. Vi var dock inge sugen på att vara med i tv back in the days. Vi flyttade så småningom, det var väldigt kallt i det där huset. Men vi hann bo där ett tag. Det hände det mesta i de där huset. Den första signalen jag fick att inte allt stod rätt till det var bland dom första gångerna som jag var borta och sedan kom hem. Kom in i hallen och det doftade stark parfym från någon kvinna. Ett två våningshus. Hallen mitt emot vardagsrummet. Till vänster in i köket och sedan ett sovrum innanför det. I hallen till höger uppför en trapp, en korridor, till höger sovrum och ett förråd innanför. Från trappen däruppe och rakt fram så låg badrum med badkar och dusch. Tog man till höger strax innan badrummet fanns två ofärdiga rum. Där inne fanns det någon garderob lite färgburkar nån stol och sådär. Vi hade alltid stängt där, var tänkt vi skulle måla om där inne och lite sånt. Den dörren skulle komma att förbli stängd, speciellt när man var ensam eller efter mörkrets intåg.
Efter att spenderat en vinter i sovrummet där nere så bestämde vi oss för att flytta upp på grund av att det drog så kallt där nere. Vi hade ett gäng katter på den tiden, vi hade nog 5-6 stycken tror jag ett tag. Den andra vintern i huset så kom Moa till världen på Sollefteå BB. Så vi bestämde att vi inte skulle ha några katter i sovrummet med risk att dom skulle lägga sig på henne i spjälsängen. Eller vintern säger jag, hon kom på hösten men hon var med på vintern också. Katterna gick aldrig upp på övervåningen, nån gång på dagen kunde det hända att dom följde med oss upp om vi hade öppet i sovrummet. Dom gick aldrig upp själva . Inte en enda katt gick ensam upp på övervåningen. Många kvällar när vi satt och kollde på tv så satt katterna och tittade upp mot trappen. Ibland fräste dom. En del kvällar när jag och sambon satt och kollade på tv så gick det folk upp och ner för trappen. Låg vi i sängen så kunde någon gå förbi utanför sovrumsdörren. Det är ju så med gamla hus att man hör ju fotsteg ganska väl över golven och speciellt i en gammal trapp. Det fanns gånger när vi hörde barn i babyvakten. Gick upp och kollade men Moa låg och sov. Nu kan ju iofs barn prata i sömnen. Ibland skrattade hon. Vissa gånger låg hon och pratade. Det är väl kanske inget konstigt gällande små barn, men man kan fundera vem hon pratade med vissa gånger. Det var på den nivån att till och med jag vågade inte öppna den där dörren som låg bredvid badrummet när det var kväll och mörkt. Vi låtsades som om den där dörren och rummet inte fanns. Mycket saker försvann, verktyg osv. Fick aldrig tillbaks dom. Värsta minnet jag har, det var den gången jag var helt ensam hemma. Tror inte Moa fanns då. Hon var isåfall inte hemma. Det var kväll. Dörren var låst. Gick och tog en dusch. Hann inte mer än slå igång och ställa mig i duschen. Då kommer det någon och går uppför trappen och vandrar fram och tillbaka utanför badrumsdörren. Och ni vet när man står i duschen och får besök, man stänger av vattnet , tar första bästa handduk och ropar "kommer strax" tänker att nån är det som vill nåt viktigt eftersom att dom hör att man är i duschen. Går ut, men inte en människa. Ingenstans, springer ner och letar , känner på dörren. Inte en levande själ nånstans. Katterna sitter nedanför trappan i vanlig ordning. Det var heller inte roligt när vi på sena kvällar ligger i tv-soffan och nån börjar möblera om däruppe bakom den stängda dörren. Vardagsrummet låg alldeles under det rummet. Vi vågade aldrig gå upp och titta vad som hänt där inne.
Och så en dag när jag kommer hem från jobbet, kom hem tidigare än sambon. Våran äldsta katt som var mor åt en del av dom andra kissarna. Då har hon, jag antar att det var hon i alla fall. En katt var det. Och hon den renligaste katta vi hade, gick aldrig på låda utan gick ut. Då har hon bäddat upp sängen. Vi hade 2 st 90 cm madrasser i en sängstomme med bäddmadrasser. Rivit bort täcke och allt och pinkat rakt ner mellan båda sängmadrasserna. Var bara att slänga ut allting, hela sängen. Uppe på övervåningen ligger katten och trycker , helt knepig. Min känsla var då att hon antingen blivit besatt av nånting eller skrämd. Fast jag vet ju inte. Kanske blev hon sjuk på nåt vis. Det hände så plötsligt bara.
Senare så lägger vi ut huset på annons. Hör av sig en del människor, en del kommer och tittar. En familj stämmer en tid med oss, dom är ute efter nåt sommarställe nära högakusten. För oss en okänd kvinna bla. Dom kommer och tittar , vi går runt. Upp på övervåningen in i sovrummet. Då säger hon " det var mycke saker här uppe" ja , tycker jag det blir ju det med barn och så." "Nej säger hon, ja menar inte så. jag jobbar som medium och det är mycket saker här uppe, spöken och sånt"
Det blev inte dom som köpte huset så småningom , en annan ännu mer märkligare figur. Men det är en annan historia. Det här är ju då alltså en sann historia om ni funderar.
Kommentarer