Tänker ikväll med detta inlägg hylla alla vi. Alla oss föräldrar. Vi som öser kärlek över våra barn på olika sätt stora som små. Finns ju så många sätt att visa sin kärlek på. Det vi flesta har gemensamt är ju det att vi är ju mån om våra barn. Vi vill att dom ska ha det bra växa upp och bli bra människor.
Det är väl just därför som vi dag efter dag fortsätter. Vecka efter vecka , månad efter månad. Fortsätter att säga till våra barn " jag älskar dig" . Det finns ju oändligt med fraser , oändligt med gester nästan, som betyder samma sak som just "jag älskar dig".
Ett ständigt föräldratjat i våra barns öron. Men man behöver inte ha dåligt samvete för allt tjat. För dom hör ändå inte. Det ser ibland ut som dom hör men det gör dom inte. Inte samma vecka i alla fall. Jag har endast den teorin eftersom samma fråga kan dyka upp 114 gånger på en och samma timme.
Allt vårat tjat det har ju en välmening. En slags förhoppning att det någon dag fastnar och bygger något bra i dom där små huvudena.
" jag älskar dig" är ju en fras. " Gå hem efter skolan " Snälla lägg dig och sov" snälla lilla vän håll för fan tyst när jag pratar i telefon innan jag stryper dig." Alla har dom ju ungefär samma budskap.
För en väldigt speciell kärlek är det eftersom man tar sig egenom en vecka med tidiga morgnar ett ständigt tjat om att hålla reda på kläder och skor som är aldrig är där dom ska vara. Ett ständigt tjat från barnen att du har köpt fel youghurt , fel pålägg, fel bröd. Du har fel kanalpaket på tvn. Oklart varför nu barnen äger tvn 20 timmar om dygnet ca. Men det gör dom fastän dom inte köpt den. Dom äger tv tiden. Vill du som förälder titta på nåt särskilt på tvn eller bara välja kanal. Då överöses du av alla möjliga frågor mellan himmel och jord fram tills det blir reklam. När det blir reklam så blir det tyst en stund. Programmet börjar, då blir det slagsmål och något litet barn tror att dom fått livshotande skador. Dom behöver massor med plåster. Ungefär alla ni har. Det sista plåstret i förpackningen är det som sitter bäst.
Trots att för varenda gång du ska dricka en kopp kaffe så kommer det en liten röst och skär i dina öron , en liten fundering eller ett litet problem. Det finns nämligen inget problem som är för litet för att tas upp. Ibland har du en vision om att du ska lära barnen laga mat , bli köksliga eller mästerkockar eller nåt sånt. Dom är nämligen konstant hungriga och varje gång hungern tränger på så fantiserar dom och frågar om dom får vara med och laga. Dom tittar i kylen, i frysen. Blir oense om vad vi ska äta. Självklart får ni vara med att laga. Vi börjar, sen är dom borta. Dom tittar fram ibland och säger " pappa vi dör av hunger är det färdigt snart??" efter ungerfär 20 förfrågningar brukar det vara färdigt. När dom väl ska äta, äntligen! eftersom dom håller på och dör av hunger. Ja då ska dom göra nånting annat. Vad som helst! Bara nånting annat. Gå igenom skolväskan eller bygga ihop nånting ...........sen när jag äter så måste jag upplysa dom om alla möjliga värdsliga och ovärdsliga saker bara så att jag inte råkar äta varm mat.
Sen är det överflödigt att man som förälder får kväll. Barnet ska gärna vara uppe hur länge som helst. Ett evigt tjat , kan vi få vara uppe längre så går vi snällt och sover sedan. Vi kommer inte alls vara trött imorgon, det är bara en myt. Den där lätta, faller man för varje gång. När man nån gång ibland lyckas vara konsekvent, efter att ha varnat dom för 24:e gången. Ingått ett muntligt avtal , fortsätter ni såhär så blir ni utan fredagsmys. Ja svarar dom , vi bryr oss inte. Ja då! när man för ovanlighetens skull är konsekvent och straffar dom som dom faktiskt bett om. Ja då blir man hatad, är världens ondaste människa . Förstör deras liv och framtid. Dom har ingen förståelse alls.
Trots allt detta så ställer vi upp för våra barn. Kanske hela livet. Trots att vi svurit och pinat igenom 5 dagar av hjärndödhet. Ett ständigt kaos, ihärdigt brus i öronen , bortappade saker, flygande leksaker. Så trots det när fredag uppenbarar sig och den lilla rösten säger " ska vi äta tacos och sen mysa i soffan" ja då gör vi det. Hela veckan är glömd. Nästan i allafall , man blir ju för fan skitless när dom alltid ska se samma fillm , samma filmjävel varenda helg . Men vi är trött nu vid det här laget, vi bråkar inte över filmen.
Kommentarer
Inga kommentarer