Världens minsta chef

Det är fortfarande folk som läser min blogg , är glad och förvånad. Härligt!

Världens minsta chef , vem är de ? kan ni gissa?   Kärt barn har många namn. Lill bossen , hennes majestät , hennes högtidlighet, hennes högtidliga prinsessighet. Den lilla ängeln , våran skatt. Ja det får stå för alla barnen såklart.

Milia My Exenia - namnet går bra att skriva känner jag för det förekommer ju ändå på facebook. My var mitt förslag när vi valde , tyckte det var kul att säga lilla My , så det fick komma med. Exenia kommer från farfars sida. Jag minns inte just nu om det var min farfars mor eller farmor. Anna Exenia har jag för mig att hon hette.

Men innan vi går in på chefs ämnet gör vi en avstickare. Min äldsta dotter satt vid middagsbordet igår och berättade apropå, tror vi spelade nån barn visa för Milia. Och då berättade hon om när hon och sonen följde med mormor ner till Uppsala för ett tag sen. Dom hade under färdens gång lyssnat på sagor och sånt. Och Moa vår dotter alltså, hon beskriver att en tant blivit "rövad" inget ord före eller efter utan hon har kort och gott blivit "rövad". Och då tänker jag, vad blir man då ? när man blir rövad, det måste ju vara som att bli moonad fast värre. Istället för att bara blotta sina skinkor åt någon stackare, så fick den här tanten någons röv uppkörd och gnuggad i ansiktet. Vad kan det annars vara? vad blir man om man blir rövad? Det måste ju vara så att man blir utsatt för någons röv. Inte snällt. Bara hoppats att vederbörande tvättat sig ordentligt. Folk som blivit bortrövade eller frihetsberövade har man ju läst om ...knepig saga det där.

Nåväl. Livets gång fungerar på det viset att det är dom som är minst som bestämmer. Redan när du kommer hit på bron så ska du ringa omsorgsfullt på ringklockan, du ska inte ringa för hårt. Vandra försiktigt upp för trappen, du måste vandra så att det hörs men du får inte vandra för högt. Är du okänd i det här hushållet så får du smyga fram tyst, inte för tyst men inte heller för högt. När du väl skymtar den lilla prinsessan så ska du buga och bocka. Gärna ha med dig en ätbar gåva, låt henne bli bekväm med ditt utseende innan du börjar göra en massa ljud. Första dagen ska du nog helst inte peta på henne. Ha på dig oömma kläder utifall att hon skulle vilja kladda eller kasta mat på dig. Var glad. Se glad ut. Hosta inte eller nys. Prata helst inte med oss vuxna. Prata med henne först , men prata försiktigt. Använd dig av samma mjuka tonläge hela tiden. Tala inte i telefon. Peta inte på hennes gåstol.

Häromdagen var det rent hopplöst , nästintill besvärligt. Från dag ett, hennes födsel, har jag haft henne i famnen, invaggat henne i trygghet. Hon har gjort detsamma. Invaggat mig i trygghet, viskat i mitt öra " pappa, jag kommer alltid vara lugn och snäll, jag kommer aldrig bli besvärlig. Jag kommer aldrig ta ton, du är världens bästa pappa och jag kommer aldrig nånsin säga ett ont ord till dig." " såhär pappa, som vi lever nu, så ska vi alltid leva. Fy fan vad vi ska mysa och ha det bra " I 6 månader, mer än så. Nästan ett år vaggade hon in mig i det.  Men igår , innan vi skulle hämta dom stora barnen på skolan så satt hon här och skrek minsann. Hon skrek så högt så blommorna blev ledsen, så högt så dammet från taklampan gav mig en grå nyans i håret. Hon bröt av en grillkorv på mitten. I ett försök till försoning satte jag en korv i hennes hand, den bröt hon av och slängde tvärs över köket. Man blir ju rädd , vad ska hon bryta av härnäst, tv dosan kanske. Grävde i kylskåpet, letade desperat efter någon muta. Ingenting var bra , ingen mamma till hands heller. Hennes ord är min lag , vad det nu är för ord. Pappa mamma förstår jag, men icke så  vidare hjälpfullt. Det är väl i princip den enda gång jag har bråttom, då eller när jag är hungrig. Då chefen talar ut sitt missnöje då är det bara att lägga på ett kål och lyda. Klädde tillslut på henne under protest och gick ut till bilen. Då blev hon nöjd , hon ville ut och åka.